Idag har jag lekt riktig sjuksköterska! Igår tappade jag bort mitt långtidsverkande insulin, troligtvis ligger det hos mamma, även om hon inte hittade det. Men eftersom min insulinpenna är borta med insulinet så använde jag detta imorse:

Såklart har jag extra penna hemma, men ska ge det en chans att hitta den gamla. Plus att jag nu vet att jag kan använda ovanstående spruta i nödfall! 

Sedan jag blev sjuk har jag letat efter ett bröd som jag verkligen tycker om och som funkar bra för mina värden. Visst finns det en hel djungel av bröd? Men jag har iallafall hittat ett bröd, mitt favorit bröd när det gäller att rosta eller att göra varmamackor. Även surdegsbakat, som det "ska" vara för en diabetiker.

 

Jag visar lite snabbt hur jag byter nålar på mina sprutor, men jag behärskar inte riktigt konsten att filma, fokusera och byta nålar på samma gång. Ha lite förståelse med att en del utav scenerna sker utanför kamerans sikt, hehe. 

En helt vanlig ovanlig familj
Här har ni den åttonde delen, Augusti, som är inspelad av familjen Nyman. Den handlar om en familj med en dotter som har diabetes. Man får följa dom ett helt år och detta är alltså den åttonde delen av tolv. 

Idag firar jag och herr Diabetes ett år tillsammans. Det omtalade året har gått och det sägs att allt nu ska bli lättare. Jag kan ärligt säga att detta varit det tuffaste året i hela mitt liv, alla prövningar, alla frustrationer när saker inte gått som jag velat och alla jobbiga stunder som alltid funnits med, till och från, hela resan.

 

Men jag kan inte ljuga, utan måste också erkänna att det även fört goda ting med sig. Mer rutiner i livet, mer vällagad, hemlagad mat och mer tanke bakom vad jag äter och hur jag tränar (oftast). Men det är så sant att allt ont har något gott med sig.

 

Jag har stött på många problem, både rörande hur jag ska äta inför träning och hur jag ska räkna när inget verkar stämma gällande mina blodsocker värden och insulindoser. Men jag kan absolut inte klaga på sjukvården, personalen på diabetesmottagningen, Östra sjukhuset i Göteborg har varit fantastiska och hjälpt mig lösa problemen under resans gång. Min läkare verkar vara supermannen medan min något snurriga sköterska är en riktigt go' sådan.

 

Jag har under året upplevt och upptäckt vad som är svårast, respektive lättast med att leva tillsammans med herr Diabetes. Sommaren är bland det som är svårast, framför allt om man älskar glass lika mycket som jag gör. Sedan de dagar då jag oförklarligt mår värdelöst, dom skyller jag på ett något högt blodsocker under dagen. Även det med att få insulindoser att stämma och att testa blodsocker varannan timma är en utmaning emellanåt. Men oftast känner jag mig som vem som helst. Ibland känner jag mig till och med så frisk att jag glömmer kolla blodsocker och ta spruta till maten (vilket jag såklart kommer på mitt i maten och får korrigera i efterhand)!

 

Men för att se det positivt är jag nu så mycket friskare än innan jag blev sjuk. Jag känner mig mycket piggare, gladare och ibland till och med smartare. Jag har inget val när det gäller min diabetes, jag kan inte ta en dags semester eller hoppa över en av fyra sprutor per dag. Jag måste vara vaksam 24 timmar om dygnet och så kommer det alltid vara. Men jag ska kämpa och jag ska sätta de där perfekta värdena så småningom. Jag ska ha perfekta diabetesdagar" när det gäller blodsockervärden och mående, så småningom.

 

Men om det blir lättare efter ett år kan jag inte svara på, jag kan bara säga att jag tror att det blir lättare med tiden.

Jag har alltid varit ett stort fan av juice, och drack stora mängder av det precis i slutet innan jag insjuknade. Men sedan dess har jag tvärt slutat med det, eftersom det är en stor socker källa. Jag minns att dietisten tipsade om en juice innehållande lite socker, men som jag tyvärr gav upp hoppet om eftersom jag aldrig hittade den.

 

Vi handlar vanligtvis på Ica eftersom det ligger närmast, och där har jag aldrig sett någon. Men påväg till Lysekil stannade vi och handlade och av någon andledning hamnade vi vid juicen, där hittade jag faktiskt en helt okej juice, faktiskt riktigt bra jämnfört med andra juicer! Det blir i fortsättningen vid extra speciella tillfällen, då vi handlar på Coop!

Här kommer en kort, kort film där jag visar hur jag tar ett blodsocker. Enkelt och snabbt, en aning snabbspolat. Jag vet inte hur känsliga människor kan vara, men filmsnutten innehåller blod och nålar!  

Jag funderade på att göra om klippet när jag fick de resultatet jag fick, men bestämde mig för att inte göra det. Vad skulle jag tjäna på det? Sanningen är ju den att alla mina väden inte är mellan 4-7, som är det optimala. Jag menar, det var ju ändå ganska bra jobbat att sätta bara ettor!

Min mormor kom hem från Holland med dextrosol för ett tag sedan, där verkar dom ha ett annat urval än i Sverige när det gäller den saken. Det var egentligen symboliskt eftersom Tindra åt upp ett av mina paket med dextro, men jag uppskattade det. Lite variation är ju aldrig fel! Jag klarar ju mig inte utan, Goda var dom också.

Har ni sätt några speciella smaker med dextrosol? Öppen för allt!

Min diabetes närmar sig nu sin 1-årsdag. Efter ett år sägs det att allt ska bli lättare, då man har fått erfarenheten om hur varje årstid och månad påverkar på olika sätt, sommaren med solen och vinter med kylan. Vilket jag kanske kan förstå, men förstår ändå inte hur det kan göra skillnad. Ska man lägga på minnet hur varje månad påverkade på olika sätt? Man får ju papper på allt och inget när man insjuknar och där står det, svart på vitt hur allt påverkas av sol, kyla och träning. Allt blir ju en vana, och jag tror att jag fått vanan, redan innan det omtalade året passerat! Men det återstår att se.

 

Den 5 september 2012 insjuknade jag, så närmare exakt är det den 5 september 2013 som den firar 1-årsdag i min kropp. Tänk att den har bott där i ett helt år nu, tänk att jag testat mitt blodsocker och tagit mina sprutor i nästan ett år! Vilken resa det egentligen varit när jag tänker på det, boken som jag skrev i de första dagarna finns fortfarande kvar, och när jag nu skriver detta har jag den till hands.

 

Ett längre inlägg med en sammanfattning om året med diabetes kommer att komma på själva 1-årsdagen! Det kommer innehålla både upp och ned gångar, framsteg och bakslag, förts tiden och nutid, lärdomar och andra intressanta saker som jag kan leta fram! Håll ut, den 5 september som sagt.

En helt vanlig ovanlig familj
Här har ni den sjunde delen, juli, som är inspelad av familjen Nyman. Den handlar om en familj med en dotter som har diabetes. Man får följa dom ett helt år och detta är alltså den sjunde delen av tolv.

Tänkte ta och sammanfatta resan till Turkiet i "diabetes väg".

Värderna låg nästan konstant över 10 och det gick inte att få ner dom. Det gick absolut inte att hålla dom på en bra nivå som var godkänd. Såklart så fuskade jag ju mer genom att äta t.ex. glass och extra mycket god och söt mat. Regelbundenheten är ju inte heller den samma som hemma. Man går runt lite när man känner för det och äter lite färsk frukt när man är sugen. Man blir ju inte alltid heller hungrig när det är varmt. 

 

Jag tror mesta dels att det var mina "snesteg" i maten som förstörde maten. Men det får det vara värt, jag mådde ändå hyffsat trots svängiga väden. Man får unna sig lite glass och höga värden vid speciella tillfällen och jag räknar en Turkiet resa som ett speciellt tillfälle. 

 

Jag gjorde inget som jag inte gör hemma, jag tog sprutorna när jag skulle och bröt inte ihop och började gråta som jag gjorde de första månaderna när blodsockemätaren visade över 7.0 mmol/l (över 10.0 mmol/l under semestern nu alltså). Jag hanterade det bra, tycker jag och kände mig ganska "frisk" trots Diabetes typ 1. 

 

För er som missat de tidigare tre delarna så hittar ni de här:

Jag känner att jag behöver ta och förklara ett inlägg som jag skrev för ett tag sedan, nämligen DETTA. Jag publicerade det i februari och har flera gånger fått både mejl, sms och kommentarer angående innehållet. Jag har själv läst igenom inlägget igen och kan erkänna att det nog kan vara lite otydligt, så jag ska ta och förklara och förtydliga det lite. 

Såhär är det, jag fick upp en rörig tanke i huvudet som jag sedan skrev ner lika rörigt och publicerade på bloggen, vilket jag kan göra eftersom det är MIN blogg. En operation är inte i nuläget något som finns på riktigt, utan det var mina tankar angående en ev. operation OM, och jag säger om det någon gång i framtiden skulle "forskas fram", vilket jag absolut håller tummarna för! 

 

Jag hoppas att jag bred hjälp av detta inlägg kunde förklara hur det verkligen ligger till!

En helt vanlig ovanlig familj
Här har ni den femte delen, maj, som är inspelad av familjen Nyman. Den handlar om en familj med en dotter som har diabetes. Man får följa dom ett helt år och detta är alltså den femte delen av tolv. 

Det är på lördag dags att dra iväg på min första utlandsresa med diabetes typ 1. Tidigt på lördag åker vi nämligen till Turkiet en vecka och jag är så taggad och förväntansfull, samtidigt som jag är nervös och lite rädd. Packlistan och saker att tänka på när det gäller diabetes är lång, här är en del av det som ska packas ner:

För några veckor sedan besökte vi diabetesmottagningen och fick en massa värdefull information, vi har fått utskrivet intyg från min läkare om min sjukdom och en del nya saker har vi fått hämta ut på Apoteket, även en ny kylpåse till insulinet är beställd från Internet.

 

 Vad som annars är viktigt att tänka på är bland annat att maten inte är som hemma, inte hygienen heller för den delen, att värmen påverkar blodsockret och att förvara alla "diabetes stuff" på rätt sätt under hela resan! Men även att packa rätt och att framförallt packa tillräckligt mycket är också svårt, inte bara när det gäller diabetes!

 

Men jag gillar ju utmaningar, så vad vore en bal på slottet! Det kommer bli en toppen resa!

Jag fick för ett tag sedan hem lite gratis grejer som jag beställde från Svenska diabetesförbundet. Som ni kanske förstod var det information och saker för någon med diabetes, eller någon som av någon andledning är bekant med diabetes. Jag tänkte inte berätta om alla broschyrer, eftersom jag själv inte hunnit titta i det ännu. Men det är bland annat en film, en tidning och några informations broschyrer. 

 

En helt vanlig ovanlig familj
Här har ni den fjärde delen, april, som är inspelad av familjen Nyman. Den handlar om en familj med en dotter som har diabetes. Man får följa dom ett helt år och detta är alltså den fjärde delen av tolv.
För er som missat de tidigare tre delarna så hittar ni de här:

Här kommer svaret till den sista frågan från frågestunden. Jag bestämde mig för att ta den i ett eget inlägg eftersom jag tyckte att det var en skit bra fråga! Nu till frågan.

 

Svar: Jag har funderat över frågan ett tag nu och kommit fram till att den egenligen inte gör det. I början gjorde den såklart det, men inte så mycket nu längre. Det är klart att en del saker behöver mer planering nu för tiden, men jag tycker inte att det egenligen är något negativt med det. I början var det även jobbigt med kakor och sånna saker, men nu vet jag att jag kan äta det också, imellanåt, precis som en frisk person. Det är ju såklart en påverkan att jag måste ta (och komma ihåg) alla sprutor, men det har blivit en vana och det tar ju heller inte mer än två minuter numera. Även om det jag tycker synd om mig själv ibland för att jag har diabetes, så tänker jag nog inte riktigt på att det egentligen inte är så farligt, behandligen har blivit ganska "enkel" på senare tid, och man behöver inte "skryta" med att man har diabetes. Det finns ju absolut värre saker man kan drabbas av.

 

Så om jag ska sammanfatta svaret:

Min diabetes har såklart påverkat min vardag en del, det är ju inte så konstigt eftersom det är en sjukdom som alltid behöver tas om hand, och som man inte får glömma av att sköta varje dag. Men det blir en vana, eftersom jag ska leva hela livet med min diabetes typ 1 så kommer det att vara min vardag, jag kommer knappt ihåg hur vardagen såg ut innan jag blev sjuk. 

 

Jag har märkt skillnad med mina händer sedan jag fick min diabetes, speciellt fingrarna. Inte att jag tappat någon känsel i dom. Än. Vilket man tydligen kan göra. Men efter alla stick så märker jag hur lätt mina fingrar fryser, pga dålig blodcirkulation. Jag kan spela fotboll i t-shirt, men på händerna kan jag samtidigt ha vantar och ändå frysa. Det är ett av mina största diabetesproblem just nu. Samtidigt som mina händer måste vara varma för att jag ska kunna sticka i dom så känns det som en omöjlig uppgift. Jag vill inte gå runt i t-shirt och vantar, hur ser det ut egentligen?

 

Jag har alltid varit en person som skippar vinterkläderna så fort som möjligt. Så fort det slutar att snöa så byter jag till vårjackan. Så fort snön smälter bort så tar jag av vantar, även om det är minusgrader. Då kanske ni kan förstå att det är tufft för mig att fortfarande gå med vantar, när det är mitten av april. Egentligen tycker jag inte att det är något problem att gå med vantar, saken är att jag alltid glömmer dom överallt! 

Detta inlägget blev konstigt, det jag egentligen ville säga var att alla stick påverkat mina fingrar.