Nu känns det nästan bra igen, jag ska alldeles strax sova. Just denna fredagen var väldigt jobbig för mig med både skola och begravning...

Att ta farväl av någon man gillat är alltid svårt. Begravningar är aldrig roligt och aldrig något man ser fram emot. Jag bröt ihop inne i kyrkan när jag tänkte på min kära gamla gamle morfar (G-morfar). Det var en vacker begravning med fina blommor. Jag tänkte på hur glad han alltid varit när vi setts och hur han alltid skulle ha sin kram! Jag Saknar Honom. Han fanns där som den han var och han var en härlig människa, det kan jag lova!

Nu återstår bara en sak. Tack för tiden i detta livet, Nisse. Jag vet att du alltid kommer vara med oss i våra hjärtan.
Vila i frid Nils Klinteberg!