Kolla mina smala armar, kolla mina smala lår och mina smala ben. 

 

Jag var för smal, jag åt hur mycket godis som helst och jag åt hur mycket mat som helst. Men det spelade ingen roll eftersom jag var sjuk då. Jag var sjukligt smal, men jag var också sjuk i oupptäckt diabetes vid det laget. 

 

Jag kunde äta vad jag ville då, eftersom att kroppen inte tog upp något av det jag åt, men nu, nu är jag som normalt folk, allt jag äter går jag upp i vikt. Det är bra att kunna gå upp i vikt, men det är också farligt. Farligt eftersom det känns svårare att kontrollera det, man måste äta och även om jag äter nyttigt (för det mesta) så går jag bara upp i vikt. 

 

Jag måste sluta gå upp nu, jag måste börja äta ännu nyttigare och träna ännu mer! Jag vill vara något emellan det jag var då och det jag har blivit nu. Men då menar jag med vikten och figuren, jag vill vara mittemellan smal och mittemellan "tjock". Tänk om man kunde få önska det och det bara blev då.

 

Men jag vill inte bli mittemellan som jag var på något annat sätt. Jag vill inte vara trött , törstig och kissnördig hela tiden. Jag vill inte heller börja om min sjukdom från noll för att få ytterligare några dagar utan sprutor och blodsocker tester. Jag har kommit så långt nu och att börja om skulle vara allt för jobbit, det skulle vara en förlust och jag undrar om jag ens skulle orka med det... Jag pratade alltså om vikten och inte "livet"...